Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till EN VÄN
vid d e s $ faders död.
af di?n obegrifeliga autjiqrn.
Det foll — det stilla Trädet vid Elfvens brädd. Den
ström som gaf det lif, tyst underskar dess väsen.
Det föll! Vindarne sucka öfver det nakna stället.
Ack! aldrig mer hvilar uti dess skugga, du, Son och
"Vän!
Allt undan faller oss: det älskade, det dyraste!
Tingens eviga »Ström ger Varelse och bortförer. MS
våra själar villigt följa dess lopp. I drag af makt och
godhet är skrifven dess nödvändighet. — Ack! som
lifvet, andas Döden omkring oss: Hör du ej honom
hviska till dig? Han slår i lifvets pulsar 5 blinkar tyst
i det lifliga ögats stråle; ligger gömd under blommans
leende behag. Han lossar Jordens grundvalar under
dina fjät! Hör, lyssna! från den dödliga skönheten,
från den dödliga ljufheten, hviskar han i qväfda
tysta nattens suckar: glom mig icle!
Hvarföre ryser då det menskliga hjertat, och
arbetar slocknande själens ljus? Är något förtroligare
*) Hr Hofpredikant©!! G. a. Tayarden#
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
