Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124.
I lifvets dälder, i en vrå af den oskyldiga
landt-bygden, der bo lycksaligheten och friden. De
haf-va flyktat, säja skalderne, från städerne. Ack!
måste ej den vise säja det samma! Jag hör omkring
mig bullret af de herrliga dårarne, Jag ser1 blosset
af facklorna 4 guldet, skriet* ståten — Meu ej Sällheten!
Dö, då man smakat Lycksaligheten, det är att dö
redan invigd till Himmelen. Änglarne, tjuste,
emottaga den dem så lika Själen* Hon guidas redan från
1 jorden Paradisets oskuld och känsla. Gjut, min Vän,
— du är en Präst, du är en Sanningens Ängel — Gå,
gjut i din Moders bröst den odödeliga trösten. Visa
henne hoppets väg gående fram i evighetens ljus och
strödd med några tårar* Sedan kom! Lät ock mig
se den! Förströ tviflen. — Och jag skall följa dig,
Älskade! in i den odödeliga Verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
