Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i5o
Men, med det lägsta, lismeri,
I mörkret att sin Vän till farans brant förföra;
År det ej att hans brådfall göra?
Den, som gör en t^ran, gör ock hans tyranni:
Qch Träldoms-smickrets konst, att fel, att Orätt vördå;
Det äfven är den konst, att Folk och Kungar mörda»
Ty söka lugn i Våld, och ro i Orätt, är
Som hoppas Trohet då man bryter det man Svär:
Och smickrarns tal, att lätt kan Svensken undertryckas^
Det är en evig lögn: Nej, först bör hjertat ryckas
Utur hvart redligt bröst. Dock när, hos Smickrets
träl,
fanns sanning eller mod? Feg i sin egen själ
Han tycker att man nog af en tyran kan h edras^
Och nedrig sjelf han tror att allt kan lätt förnedras,
»Dels tjus * . . och dels forskråch*’ . . .
Den fege Lismarn ödmjukt stafvar
*M>n, dåre, hör din egen skräck!
Den Frie ler åt Maktens glafva!*:
Om bilans blixt är ljus för slafvar,
Ar Sanning enda ljus för Oss, för frie Män»
O Hjelte, CARL, ö Folkets Vän!
När frän din höga blick gudomligt Ljuset flödar,*
Se, Smickrets trälar sky. För hvad ? Dem ljuset dödar.
Glads, ädla Folk* din hela sällhet kärna}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
