Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nr
7o
allvar, eftertryck och värdighet; det Ömma och
Sf-vertalande , med öppenhet, ljuf och okonstlad ton; det
Lårande med jämnhet; man öfverfar de lätta orden;
man ger de starkare vigt. Ånnu en gång: allt
detta är ej annat än Konsten att FSrstB. Man begär
ingen Skönhet, utan blott Urskillning.
Sina Predikninghr har man dock börjat att
gifva något mera städning. Jag skall anmärka, att i
allt är något som kan kallas §n pSbeU ton. Den
består i det lågaste och alldagligaste som kan sägas
öfver hvart ämne: och är allraolyckligast i dem,
der Själen mest bör röras. Det är förunderligt
hvad Presterne länge och oändligt vidhängt den!
Men man börjar redan uppstiga ur den. En
Ädlare period har kommit: och det Gudomliga bör ej
-fara det sista som kläder sig i Sanning, och
anständig skonhet. Jag känner Trenne nya Prester,
Au-ctorer, som i detta hänseendet hafva en rang.
Den som skrifvit: Var Lefnads tid, en liten, en
ond tid —• Den som skrifvit: Öfverge* som Gud
fruktar, är ingen — och Författaren till: Det Lof•
tiga eller Olofliga uti en Christens Jordiska glädje.
Den förste mera ren, intagande och Vältalig: den
andré, heldre manlig och eftertrycklig: den tredje
af en philosophiska känslofull, lätt och obeskrifligen
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
