Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5o 8
tnelen; och allt Qval Afgrunden. Ni fasar. Menhu^
ru hinna Sällheten?
Den flyr brottet, lasten, oordningen i Själen. E-
ländet och förebråelsen följer, trycker uslingen. —
*
Men vår Själ är lugn och ren, och Sällheten sy»e4
dock på afstånd, utom kretsen af vår makt —Hu^
ru hinna Sällheten ? Qvalet intar Sällhetcns boning
Då ni suckar, oroad och qvald; så är det anH
tingen af en naturlig edra sfnnens tyngd: och då bo^
ni välja den måtteliga, lätta och milda lefnads-ord^
ning, som ni märkt gifva er mesta glädje och sund-J
het. - Eller är det af ett Själens mörker: och di
bör ni lara Er att se Naturen ren, och- hvad tin-|
gen verkeligen äro. Ni bör söka den Gudomlig^
och Välgörande Sanningen. |
Det alla ömma Själar djupast sticka öfver, är att de
känna en viss sann och innerlig Sällhet * som de evigt
måste sakna. När de se, fatta något ömt och
ljuft i Naturen, i Mensklighetens öden, så
återkommer denna tanken. Ack! hvarföre är jag icke lyck-j
lig ? De sucka och nedsänkas i sin tysta bedröfvelse
Detta kommer deraf, att de ännu ej väl selt
Naturens Stora Ordning, och derföre gjort af sin
tysta Sällhets-Önskan en Lag, efter hvilken de
tycka att Naturen borde eller kunde gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 17:48:55 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tthorilds/2/0312.html
