Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»158
.1: -i
’’ÖÖMjüKiiÉl’ öèa SfotTfeiåf:
är icke ett etathuaiaitiskt tørfdostidt
fråh; sigSjelf och sin 4gna Varelse^ en fanatisk
eritänfctø^ai tøn O värdighet, sht Intdficke en
Chri-steHg hvardags-låt att raab Sr eh Syndare.
Öd-tnjukheteà är étt tydfigt begrepp * ènf lefvande känsla
àf:det rtim man hår i Naturen, ilèh bland
rftenni-»köK Man af ett högt1 moraliskt Föüstånd, af en
ver&felfg förtjenst; jfrd éåledes de ende, Som rätt
känna Ödmjukhetefl. ( Barn ecfr Okunnige se i
Naturen icke annat än sig !Sje!fve). — Den sanna
Öd-
mjuke är den Visftste och Ädlaste Varelse, som bland
menniskor kan tänkas. Han forsakar icke, feg och
dåre , sig sjelf och sina naturliga rättigheter ; han
fornekar icke heller sinförtjenét. Hans Artda, Själ äger
ljus, styrka odh stolthet. Men Ock tillägger han
sig ihgèh diktad Ärajmehock kan’ han förlåta och
uppoffra. 1
_ , . . - . j • , T’.
Ödmjukheten emot andrå Menniskor (jag talar
icke om detta löjeliga krypande for Öfverman )j
det man kallar Modesti är hos en Man af
moraliskt Vett | som redan .känner oci Bar bestämt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
