Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Critik öfver Critiker. Med Utkast till en Lagstiftning i Snillets Verld - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min Herre!
Jag är viss på, att det aldrig kan roa er att
skrifva så alldeles ensam, att lära och dömma
så solo, så solo —— som en Aftonsångsprest i
sin predikstol, omkring hvilken ni finner
strödda åhörare, mycken andakt, mera sömn, och
hvarken knäpp eller kny af motsägelse.
Ni, min Herre, älskar det lifliga: ni är
full af snille, och tycker om, att man tänker
sjelf: ännu mer, ni har en viss värma för
snillets hästa, och vet ni, att detta är en stor dygd
uti er! ty, min Herre, mången, mången annan
af dessa höga vittra, med själ af en småvacker
vindögd och högfärdig mamsell, älskar icke
vitterheten, utan sin vitterhet.
Ert allmänna är ett stort samqväm, der
den äran väl är mägta hög, men ock mägta
osmaklig, att vara den ende som talar; och ni
sjelf visst önskar, att, då och då, någon måtte
falla in med ett litet inkast, för att upplifva
er och alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
