Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Critik öfver Critiker. Med Utkast till en Lagstiftning i Snillets Verld - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den rikaste, att ej hafva så många skrifvare,
som vänner, hvilka önska att läsa och äga hans
tal; så trycker han det. Skulle detta, min
Herre, taladt eller tryckt, göra honom till en
Autor; så måste det minsta märkliga, som kan
talas och tryckas under solen, så göra; och
deraf följer, att allt hvad som andas, utom de
oskäliga djuren, är i grunden Autorer.
Och detta skulle en liten tyrrannisk pedant
blindt få afgöra, för det vackra skäl, att han
måtte fritt kunna utöfva sitt småtartariska
välde öfver allt hvad i sin enfald och oskuld är
mest svagt?
Nej, min Herre, ni vill det icke: jag
vädjar fritt till ert lifliga snille: ni ser, i samma
ögonblick man visar er det, att som allt sannt
och skönt läres åt menniskoslägtet, så
omärkligen bland detsamma utbreder det sig — och
att vissa grader af alla de sköna konsterna
redan nedstigit från Mästarne till hvar och en
som njutit en uppfostran. Så med Vitterheten.
Tala något artigt, skrifva något vackert, göra
en liten vers, är nu allmänt. Och att från den
lyckliga friheten att äga och njuta dessa små
behag, genom en liten critisk förfärlighet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
