Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Critik öfver Critiker. Med Utkast till en Lagstiftning i Snillets Verld - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härja, utrota det dåliga?" Min Herre, Gud
skydde er egen varelse! När ni säger det dåliga,
så menar ni svagheten; och denna är ofta
älskvärd, är alltid oskyldig; och — jag talar nu
till er själ — skulle det ej vara nog till att
förlåta, ja till att hålla af svagheten, att den
ger oss en så gudomlig tanke, en så ljuf
känsla af vår egen höghet? Ack, hvad vore
denna, utan svagheten och de svaga? Men hedrag
er ej i er tamerlaniska hetta. Svagheten, min
Herre, stiger ofta upp till de största behag
— men är ändå svaghet, i hänseende till en
högre styrka. Ser ni väl då, hvad förödelse ni
stiftar? Och, jag frågar, hvilken, hvilken Gud
håller sin sköld öfver ert egna hufvud?
Denna brinnande lust att tukta och föröda
det dåliga, det är, det svagare — är, då ni
besinnar, att det dåliga, det svagare, uppstiger
ända till Guds egen thron, att Cherubim och
Seraphim icke äro rene, att den högste alla
verldars Criticus kunde gerna dömma dem till
Skorrare i sång och fånar i snille, är, säger
jag, en ursinnighet. Men åter, då ni erinrar
er de stora sinnens art, huru de ljunga endast
mot våldet, pröfva sin styrka endast mot den
starka, men le, i skyddande gudomlig mildhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
