Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Critik öfver Critiker. Med Utkast till en Lagstiftning i Snillets Verld - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gråter sin far, vid dess graf; och bör ej
fördömmas, för att han ej har i sin åtbörd det
tragiska sublima af en Monvel. En bondflicka
finner ett så stort behag i en visa, att hon tar
den som en alltför vacker skänk af sin gosse.
Den största verkan af Vitterhetens sköna, den
största på jorden, så i grad som vidd, göres på
Hopen genom Slagdängor. Och jag, min
Herre, jag sjelf kan heligt försäkra er, att jag i
verldens bästa skaldstycken än aldrig funnit
det innerliga pathos jag en gång fann i
Reimund och Melusina, det höga episka jag fann
i Olger Dansk, den rörande sedolära jag fann
i Carsus och Moderus, den poetiska ljufva
hänryckning jag kände af Fogel Blå.
Uppriktigt! Och om jag i lifvet ej hade
känt allt detta i sin lilla fattiga enfald både
vackra och heliga; så skulle hälften af min själ
nu varit blind och kall; så skulle jag också
aldrig känt den gudomliga höga åtrå att
skydda svagheten, denna åtrå, min Herre, som är
det enda menskliga hos mehniskan, och som
en gång öfverallt på jorden skall störta Våldet.
Solen upplifvar det minsta kräk, den
ringaste blomma; och solen är Snillets bild. Dock,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
