Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Critik öfver Critiker. Med Utkast till en Lagstiftning i Snillets Verld - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BOURNONVILLES eller BASSIS dans, lät en åsna
skräna, för att göra narr af STENBORGS sång, lät
sex nyckelharpor gällt skorra till, för att
parodiera MULLERS gudomliga violin — vore
det qvickare?
Och dock kan ni lita på mina ord, att hos
oss aldrig någon Parodi ännu varit gjord
mindre dum, än denna qvickhet.
Parodien, i sin natur, kan endast träffa
det mest höga. Ty endast det gör med det
låga och gemena den lifliga contrast, som sätter
i förundran och roar. I samma mån derföre
något är högt, af en alldeles ny och ren
skönhet, af en stor och harmonisk styl, kan det
väl parodieras. Då något är drifvet till
höjden, till det yttersta af stolthet och prakt,
behöfves helt litet, för att kasta det i parodi. Det
låga är, rätt och slätt, lågt: det phoebusiska,
det vidunderliga, är sjelft en parodi; således
återstår endast det rent höga, det verkligen
ömma och ädla, som duger att parodieras.
Härliga konst, född utur packets genie! Också är
den, min Herre, så lätt, som den är gemen.
Receptet är detta. Der Pindarus sjunger om
Solen, skrif ni en död hund; der en hög skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
