Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Critik öfver Critiker. Med Utkast till en Lagstiftning i Snillets Verld - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om det löjliga, som man har rättighet att spela på
Theatern.
Detta är allt det löjliga, som finnes under
solen och af Snillet är förklaradt så att vara
— förutom det personliga.
Ty den yttersta och klaraste löjlighet, så
snart den tillhör en enda person, bevisar
ingen ting mer, än hvad annat lyte, ärr, sjuka,
förryckning, som tecknar honom: det är
kanske allt lika hans enskildta och ömkliga öde!
”Den löjlighet åter, som tillhör flera, som
tillhör ett stånd eller en art af menniskor, som
tilhör en hel tid, visar dermed, att den kan
få insteg och spridas, att den kan fritt och
alltid antagas, att den kan såsom vanart i
menskligheten vara af en evig natur, om den
ej förstöres.”
”Men när man nu drager upp den förra
arten till offentligt åtlöje och offentlig skam
— huru vet man, om man ej då gör leende
en grymhet? Hvad vanvett, hvad ömkligt kropps
eller själs lyte, kan ej tillhöra en enda person:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
