Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mildheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var Folkets hufvudman emot Herr-väldet; fast
ännu icke uppenbart. De ypperste Ädlingar i
Catilinas sammangaddning voro gripne. Cato
yrkade Döden. Men Julius tänkte som en
Hjelte: Han påstod i Rådet, "att man icke borde
vanhelga Döden, som är Mensklighetens
gemensamma öde, och Allas helgade fristad.
Lifvet utan ära vore ett större Straff". Också
förböd Lagen att dömma en Romersk Medborgare
till Döden. Icke heller borde man fråga,
hvad desse Ädlingar voro mest värde, utan
hvad som var Roms Höghet mest värdigt. Den
död, som nu träffade dessa kanske rättvist,
skulle i en annan tid, då häftiga Partier
uppstodo, träffa hvilken som helst, i förvirringen
af hat och mörker. Då vore Allas trygghet
ingen. De borde straffas; men ej till Döden."
Julii Cæsaris Mildhet kastade glans på allt
det Våld och Orätt han gjorde Republiken.
Den gjorde honom gudomlig efter döden. Och
månge läsa ännu denna Stora Mannens Fel med
förtjusning: andre åtminstone med tårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
