Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Efterhärmning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
Sådane Litteraturens svultne Cossacker,
eller Härmare med kraft* känna i verlden ingen
skillnad imellan Mitt och Ditt. Deras Högfärd
är för dem en Magna Charta, ett evigt
Ha-beas, till allt hvad som anstår deras Högfärd.
En ovanlig Tänkares ideer, uttryck, sköna drag,
theorier, originaliteter, djerfva storheter, infall
och paradoxer — anse de lika för ett godt rof.
Sanning, Heder, Grotius, och Tio Guds Bud,
tycka de vara långt utom Litteraturen. De
Citera aldrig; eller endast då och då på, konst.
Dock kunde dennavärlighet, att citera, hos dem
synas vara omöjlig. Ty ofta göra de rj’ktbara
Skrifter, som intet annat äro, än ett blott
ideligt Rafs af en Autors böcker och
conversatio-ner.
Men den Konst* hvarmed desse
dumdristige Härmare intaga den fåkunniga Hopen, är
alltid: Oreda och Öfverdäifning. Ty Oredaw
gör, att en sak förekommer Hopen naturlig:
derföre att Hopen af Läsare mena med
naturligt* icke det som är i Saken* utan det som
är i deras Hufvuden: och som detta är mer
eller mindre dumhet och förvirring, så är ock
Oredan just den begripliga grace * just den rät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
