Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Efterhärmning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2l5
Sanningar *): och ändtligen att icke i sin lilla
triumpherande bålhet göra det väld på
Tryckfriheten, som eiidàst tjenar att återkalla det
gamla Mörkret. Men — charlatàhismen känner
intet rättare och ädlare mått* än Grodans lf*
Ver i Fabeln. Diesøa nya -Läg-tosåor äro just
så oblyga* stor-gapiga, och skalknde mot
Himmelen, som våra gamla Rim~to$sor\ De äro
endast i all ting bålare. Öm ert sådan hörer en
ny, liflig, dristig tanke; så vänder han sig
straoot till de andra närvàraridfc, och framföre^
denna tanke med en myndighet, som*hade han
tänkt så, långt innan Gud skapade Verlden...
"Lägger nian något till det Stora j så blir det
S*örre", tror hvar liten puffig Härmare: och
mèd denna lilla dumma finn t, som de ideligen
följa, bringa de allt till Phoebus, Sannt och
~Falskt äro lika, för en oskicklig prålare. ....
Queitt recHas, |ritus est, o Fidcntine, libëlUis:
Sed, male cum recitas, incipit esse tuus.
AIÀpitiÀlis.
• i , i. i, - "
*) Mihi qüidem dè Stilo curo aliis cer ta men et
æmu-, ’ latiö plane pusilli anüni ac cavillatorii esse
videtur: in iis Vero, quæ imitari queàt nemo, etiam
prorsus insulsi.
Plutarch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
