Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Efterhärmning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2i g
färds cherubini och seraphiiøi ända bort till
Orientens Firmamentaliteter. Derföre har man
ock tiotusende eleganta och tjusande scribenter,
emot en enda Man af stort Snille: och ni får
hela sekler fultø af charmanta $aker, af
fjolle-rier och infall» emot en énda rätt vigtig ooh
ny Sanning.
Man bör då icke anse sig för en Kännare,
innan man, enligt Sanningen, som är allt
Värdes Prof, lärt att väl skilja Ra/s* Skriftj Bok.
En Rafsare stjäl och prålar, och såsom allt
lättfånget retar till öfverdåd, går han alltid, han
må vara svag eller stark, öm eller häftig, till
bålhet och phoebus. En Scribent anför ärligen
sitt original, men blott ställerom, pryder, och
pyntar; han rimmar det prosaiska, och prosar
det rimmade; han gör zirater’och philigrams,
hänger blomster på stålet, och målar bättre
färgor på sjelfva guldet. En Jutor endast kan
göra en Bok: det är, kan, på ett eget och
lefvande sätt, föreställa en antingen ny, eller
gammal och förgätenr dock alltid ädel och vigtig,
Sanning. Men skulle det frågas, huru i
allmänhet en Härmare* en lärd Prålare, kan
urskiljas, äfven af de Xiäsarej som utan en vidsträckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
