Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Efterhärmning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lära att anse Dygd och högt Sinne for ett dråp*
ligt äfventyr, Mensklighetens fel och hrott för
ett ämne till löje och en delicieux comiquè,
ja, sjelfva dess nöd och eländen för en excellent
schattering och konst i Fabeln. * . . * Sådan
är Härmningen: en vanart, som gör sjelfva
markattan mera ömklig, och sjelfva satan
fulare, Bör man då undra, att denna lögnens graee
utplånar allt sannt och lefvande behag, all rei^
och individuel skönhet, på jorden, och gör allt
till en Uniform af högfärdigt och lågt.
Sjelfve Wieland härmar Sterne^ originala manér:
och motbjuder, ända till äckel. Ty det är
Härmningens fatalitet, att vara äfven sä <vämje~
lig för de kloka, som tlen är ståtlig för
dumhuf-vun. Sjelfve Voltaire härmar Ariosto: och ger
oss en liten afgrund äf monstrer j i sin Pucelle
d’Orleans. Det är då rätt naturligt, att
Härmningen bör göra ett vidunder mera
vidunderligt: och sjelfve vår BJUGG skulle icke hunnit
till hälften af sig Sjelf, om ban ej blifvit
dårad till att härma Eddan, våra uräldsta
Skalder och Odens Havamal.
.... Men ingen dödlig skulle hafva
förnedrat sig till något så alltid misslyckadt, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
