Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Efterhärmning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i ~ •
Varelses både egna styrka och egna skönhet*
’ den gör varelsen till en lefvande lögn, s&
löjlig* som ömklig . . * den gör en person så qvald
som stygg * . • den gör allt till monstrum. . . *
När en kännare intages af ett naturligen
styggt föremåls bild; så är det icke egentligen
genom den lifliga väckelse, som kommer, af det
ovanliga och nya> utan genom Själens nöje att
se och finna sannheten i hvarje drag. Hopen
förvånas * och är glad att sättas utom sig sjelf,
emedan den inom sig är låg, kall, och utan
rätt lif; men Kännaren njuter vällust af det
sanna i Skönheten, och af det sköna i
Sanningen. Han vet, att det Sanna är reelt, är
Naturens stora ton, är gudomligt; då illusionerna
endast skimra på tingens yta. «... Föreställ
er det Naiva j emot det Skökaktiga. Det naiva
är sanningens mine och air: det är Naturens
friska grace: det är det ägta, rena, och lefvan»
de behag, som ingen konst kan härma. Det
naiva tillhör änglarna; det tillgjorda djef . . , »
Men, låt oss icke tala om skönheten, på en tid,
då sjelfva de yackras prydnad tyckes vara
ut-tänkt till att göra narr af Naturen; och då, i
Thorild III. i5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
