Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda Uppsatser - Grefvinnan Spastaras Död: Skaldestycke af Herr Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
är mera ren, fullbordad och mästare: men i en
lägre ordning — ett drag som jag känner att
han aldrig skall förlåta mig!
Men Spastara var full af skönhet och fel?
Ack allt för mycket. — Men hölj dem, du ädla
hand; och le, välgörande! att du kan älska
skönheten.
Hvem fäster sig ädelmodig vid det
Öfvervägande goda? och förlåter manlig, och Öfverser
i den varma rörelsen — de fä felen. Har ej
den föraktliga smaken, som föder sig, har lif och
frögd af ofullkomlighet, svaghet, skam — har
den ej allmänt utbredt sig? Packsnillet berrskar.
Lät oss då* kasta en bit åt afunden. Om den
blir för hungrig, torde den fräta allt.
Lefnads julle — — —> intill oädelt.
"Jag i ett afgrundsdjup mig skulle lycklig kalla,
Om ingen dödlig fans olycklig mer än jag.
Något osannolikt
Hvem* vet hvad "bugten af en källa" är?
"Eh bäck den Zefirn smeker — är ingen
ren bild. Man kan ej tillägga bäcken det
motsvarande, det behagande lif, som åt en ros
eller en skön flicka? kind. — det är omoget och
half-väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
