Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda Uppsatser - Till Utgifvaren af Samlingar för Hjertat och Snillet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Bristen, utur Naturens heliga fattigdom, alla
menskliga skönheter och storheter. Den gräns
ni sätter för begäret» sätter ni för det goda? den
gräns ni sätter för Kärlekens fiträ, sätter ni för
skönheten: den gräns ni sätter för tingens tär*
den, sätter ni för menskliga lifvets rörelse.
Men en sädan gräns ~ hvilken dödlig kan*
i trots af Naturen, väga sätta den? Endast,
endast Behofvet vet, hvad det sökta Goda är värd 11
Men förstör ni Behofvets väsende, att sjelft fritt
söka, att sjelft fritt älska, hvaruti lifvets lif (att
jag sä mä säga) består; så förstör ni ock alla
tings Värde: ingen retande skönhet mera finnes,
ingen liflig rörelse, menskligheten är en öken. ,
Då sätt Er fritt i denna öken: och der hör
echoet af eder icke sanna Philosophie, svarande
uti edra egna toma suckar!
Men. Naturen gaf Er en för vacker själ, att
här icke genast rysa. Kom då åter till denna
samma goda Naturen, och hör dess egen Lag,
hör den med både ömhet och vördnad, fastän
den är just motsatsen af eder: "Endast sä långt
har allting Värde> som Behofvet deraf är stort."
All åtrå föd?s utur en nödj dold eller
uppenbar, sann eller inbillad: och Allt Värde födes
16*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
