Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda Uppsatser - Svar till: För detta Practicus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
Menigheters lütthet att tjnsas och förvillas, af
nödvändigheten för hvar redlig Man att vilja och
göra endast ett, nemligen det Rätta. Derpä vi-
i
sas, genom en högre analyse, att den sanna
Frihet, som Gud stiftat för alla väsendet), är den
att följa sin natur, och att då Menniskans
natur är att söka Sällhet, hvilken endast kan
vinnas genom det Goda, sä är ock menniskans
äg-i
ta och naturliga Frihet just rättigheten att få
göra allt det Goda som hon kan: hvaraf följer, att
ock hvars och ens Dygd är måttet för håns Frihet
Ty en rättighet att äfven få göra allt det Onda
man kund[e, skulle vara en rätt till att göra
’ orätt: hvilket icke kan tänkas. Femte Capitlet
beter: Förståndets rätt eller Sanningen: hvilken
är Lifvets ljus eller ledande Princip. Och här
visas, både att Visshetens Grader äro de ägta
Förståndets Proportioner, och hvilke desse
Grader äro för hela Menskligheten: till en evig
säkerhet emot Likligheternas Gyckelspel, som
Qvickheten uppställer, hvarigenom Publiker och
Menigheter kunna tänka allt hvad de behaga och
ingen ägta Rättsinnighet eller Själens Ärlighet
någonsin är möjelig. Sjette Capit. heter:
Dygdens rätt eller Förtjensten: hvilken förutsätter
utöfvande Förstånd såsom Menniskans egenteliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
