Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna saga passar i vinterskymningen, när
glöden i brasan sakta brinner ned. Då pläga
vi sitta framför elden och drömma om, hur vårt
eget liv brinner ned som den. Då händer det ock,
att vi nordbor — med vårt tunga sinne och
hetsiga blod — rysande låta livets spökgestalter
draga vår inre syn förbi. Då borde denna saga
berättas.
Det är en berättelse av samma blod, som
stänkt röda fläckar över de gamla ättesagornas
gulnade blad. Den handlar om samma folk och
samma race, och om vi också icke kunna
framleta eller sammanställa de länkar i utvecklingens
kedja, vilka skulle bevisa detta, kommer oss
aningen dock till hjälp. I dess ljus se vi, hur
förgångna släktens storvulenhet i dåd, lidanden
eller brott bindas samman med det, vilket ända
in i nutiden minner om förgångna dagars kvinnor
och män. I dess ljus se vi, hur frändskapen
flammar oss till mötes mitt ur det liv, vilkets
proportioner vi ofta glömma. I dess ljus se vi ock,
kanske klarast och bäst, just det liv, vilket vi
eljest kalla vardagligt, och som kanske blir detta,
endast emedan vi icke förmå att göra det
annorlunda eller se det i den dager, som ger sanning
och liv.
Det, som synes stort, är kanhända ej alltid
så stort. Det, som synes vackert, är det kanske
icke. Hur ofta ha vi icke hört detta? Men är
det ej också sant, att det, som synes litet, ej
alltid är så ringa? Det, som synes avskräckande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
