Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den gamla gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som han stod och såg på allt detta, tyckte han,
att allt omkring honom var nytt, och att han
aldrig sett det så. Det föreföll honom som ett
underligt varsel om ont, att han själv stod där
och var ensam med djuren i natten. Blacken
strök pannan och manen mot hans arm, och ännu
en gång tyckte husbonden, att hästen suckade.
Då blev Nils rädd för sig själv och hela sitt
liv, och emedan han var vek och hade lätt för
att röras, brast han i gråt och grät länge med
Blackens mule mot sin kind. När han gråtit ut,
kände han sig lugnare, men hans ben vacklade
under honom, som om han varit mycket trött.
Suckande grep han efter lyktan, och när han kom
över gården, släckte han den och tänkte gå in
obemärkt för att slippa tala med modern.
Men hon hörde honom ändock och frågade,
varför han varit så länge borta. Nils kröp ned
i sin bädd, men ville ingenting svara. Med öppna
ögon låg han stilla i sin säng och väntade i
ångest, att modem skulle upprepa sin fråga.
Inga Persdotter låg också vaken, och för
första gången i sitt liv kände hon sig rädd. I
flere dagar hade hon sett, att Nils varit underlig.
Och hon förstod också, varför han var sådan.
Nu låg hon och teg, och raseriet mot hela världen
växte inom henne. Det grämde henne, att hennes
son icke var henne lik. Han bråddes på fadern,
och hon fruktade, att han skulle glida henne ur
händerna. Hon fruktade detta, därför att mörkret
bredde sig tjockt omkring henne, och därför att
hon då blev en annan, än när dagsljuset kom.
Hon låg och tänkte på, om hon skulle tala till
Nils. Men för första gången vågade hon det
ej. Någonting växte fram ur mörkret, som
hin-drade henne, och som hon icke ville se. Därför
låg hon med återhållen andedräkt tyst, till dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
