Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
angelägenheter hindrade honom från att sköta
sin gård och sitt hem. Som en husmor visste
han besked om alla de sysslor och detaljer, vilka
bilda det inre i ett hems skötsel, och om han
lämnade allt, vad därtill hörde, åt sin hustru,
kom detta icke därav, att han ej skulle kunnat
taga även denna del av dagligt arbete och
omsorg pä sig, utan emedan han var en rättvis
man och ville, att ingen skulle se hans hustru
över axeln. Däfför lämnade han at hustrun, vad
henne tillhörde och lät henne aldrig ana, att han
ibland önskade hustrun något mera av den klarhet
och den driftighet, som utmärkte honom själv.
Men sin gård skötte han, som han skötte
bönderna i socknen, och det fanns intet, vilket där
skedde, som undgick hans blick.
Emedan Ola Persson själv var sådan, att man
måste se, var han satt eller stod, och höra på
hans ord, så ofta han talade, lade man foga märke
till hans hustru. Tyst och sakta kom Sara
Persson och gick, och i tysthet tjänade hon sin man
och gjorde, så långt hon det förstod, allt så,
som hon trodde, att han ville. Detta märkte nog
aldrig Ola Persson. Ty han var städse upptagen
av sitt och van, att alla fogade sig efter honom.
Men han var god emot sin hustru, därför att
hon skötte hans hus, skänkte honom glädje i
ungdomen, då hon var välväxt och späd, samt
därtill givit honom fyra barn, vilka alla gjort
honom glädje. Mera begärde Ola Persson icke
av sin hustru, och mem ger också sällan någon
kvinna. Det bästa, livet skänker, är också gott nog.
Men med all den kraft att handla, som
utmärkte Ola Persson, och allt det välde han
utövade över andra, var han dock ingen
högmodig man. Från högmodet och dess kyla
skyddades han, därigenom att han, så kraftig han än
föreföll, innerst var vek till sinnet. I likhet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
