Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tufvesson, men gav Elin en blick, som om han velat
säga: »Allt vad mor där sagt, kan du lita på,
som om jag sagt det själv.» Och när alla setat
tysta en stund, reste sig nämndemannen upp och
sade:
»Detta må Elin svara på själv. Jag vill icke
tvinga henne.»
Då svarade Elin:
»Om Nils ännu vill ha mig, då jag varit så
vankelmodig, skall jag bli hans hustru, när han
själv vill.»
Därrned reste hon sig upp och gick fram
emot honom, i det hon räckte honom sin hand.
Nils reste sig då även upp och tog hennes hand
samt strök henne med den lediga handen över
skuldran.
»Jag trodde alltid, att det skulle så gå», sade
Ola Persson. »Kvinnor strida gärna med sina
egna känslon Därför har jag tegat och låtit tiden
verka.»
Därefter tog Inga Persdotter fram två släta
guldringar, som hon haft inknutna i hörnet av
sin näsduk, och med dem fäste Nils Tufvesson
Elin som sin trolovade brud.
Så var allt fullbordat, som fullbordas skulle,
och en torsdag i novemher stod bröllopet på
Kvarnbo gård. Inga Persdotter var själv
närvarande, och hon och nämndeman Ola Persson själv
stodo på var sin sida närmast brudparet. När
vigseln var förbi, reste Inga Pcrsdotter samma
afton hem, för att, som hon sade, någon skulle
vara hemma och taga emot brudfolket.
Men bröllopet varade i dagarna tre. Ty det
var ett hederligt bröllop, hållet i en burgen mans
hus, och där fattades ingenting varken av
traktering eller gåvon Elin själv var varken sorgsen
eller glad. Men hon var lugn som den, vilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
