Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Folkets fädra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slogo för att hindra henne att se och för att hindra
sig själva att tala eller tänka.
Gud hjälpe alla människor, när nöden
kommer! Men den förtvivlan, som Elin då kände, går
över, vad vanliga dödliga känt. Hon drog sig
undan slagen i sin bädd, och hon var glad, när
det blev tyst omkring henne, och hon var ensam.
VI.
När solen gick upp över nästa dags morgon,
undrade Nils först, om; han drömt. Och när han
mötte Elins undrande och rädda blick, blev han
skrämd, som han aldrig i sitt liv varit. Han
förstod, att han nu måste handla ensam, och han gick
fram till hustrun och försökte för första gången att
vänligt tala henne till.
»Var är hon...?» sade Elin enstavigt. Hon
kunde ej förmå sig att kalla Inga Persdotter vid
något annat namn.
»Menar du mor?»
»Det vet du nog.»
»Mor har gått hem till sitt», sade Nils.
»Det tänker jag också göra», genmälde Elin.
Då började Nils bedja henne, att hon ej skulle
göra honom olycklig. Och fastän Elin ej förstod,
vad dessa ord inneburo, fattade hon dock, att
hennes man var i nöd, och att han behövde
hennes förlåtelse.
Dock sade Elin:
»Om detta händer en gång till, då går jag till
far och säger honom alltsammans.»
Då lovade henne Nils, att sådant ej skulle
ske än en gång. Så underlig var hans blick och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:26:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tufvesson/0069.html
