Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes intryck av människor voro levande och
outplånliga. Från första stunden hon fick veta,
att Nils Tufvesson skulle gifta sig, hade hon
förstått, att den, som kom i det huset, skulle bliva
olycklig som ingen. Ty Kerstin Latsson tänkte
gärna över andra människors öden, och det var
hennes lust att förstå, hut världen gick sin gång.
Inga Persdotter avskydde hon av instinkt och av
hela sitt hjärta, utan att denna dock gjort henne
själv något egentligt ont, men på samma gång
lockade henne den sällsamma kvinnan som något
av det underligaste hon någonsin sett. På de
rykten, vilka gingo om förhållandena på Möllinge,
trodde Kerstin Larsson fullt och fast. »Man skall
vara blind för att ej inse det», sade hon, »man
behöver ju blott kunna stava och lägga ihop. Och
ser man Inga Persdotter bara en gång i ögonen,
måste man väl veta, att hon är i stånd till allting,
jag ville aldrig vara ensam med henne i mörkret
för aldrig det.» Detta var Kerstin Larssons
mening, och om hon icke uttalade den inför andra,
kom detta sig därav, att hennes man förbjudit
henne det och sagt, att med sådant, som man ej
vet, skall man ej bry sig.
Men så träffade Kerstin Larsson Elin och såg
genast, hur god hon var, hur mild och stilla
och fin. Som om de känt varandra i åratal,
tyckte hon, att Elins hela väsen låg öppet för
henne. Då förstod Kerstin också, att just en
sådan kvinna som Elin var liksom skapad att
förtryckas och pinas ihjäl av en sådan djävul,
som Inga Persdotter var. Kerstins hjärta blev
så fullt av ömhet och ömkan på samma gång,
att hon nästan ville falla i gråt, så fort hon säg
Elin. Mer än en gång under de första dagarna av
deras bekantskap, kommo tårarna i hennes ögon,
så att hon rent av måste vända sig bort. Och
Kerstin lovade sig själv, att allt vad en människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
