Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förintad som hon nu såg Elin, trodde hon aldrig,
att någon människa i levande livet kunde bli.
Kerstin Larsson frös, så att hela hennes kropp
skälvde, och hon visste aldrig, hur hon skulle
kunna gå bort och lämna den olyckliga kvinnan
ensam. Hela natten efteråt låg hon vaken, och
vad hon fått veta fyllde henne med spöksynen
Men när morgonen kom, talade hon med sin man
om, vad hon ville göra. Och då han såg, att så
stor nöd var å färde, gillade han hennes plan.
På förmiddagen gick Kerstin Larsson alltså till
väninnan och tog henne med hem till sig. Och
när hon väl fått Elin hem, stängde hon dörren,
så att ingen kunde höra dem, och berättade henne,
vad hon visste om Inga Persdotter och hennes son,
samt vad många trodde.
Elin satt stilla, noga lyssnande till väninnans
ord, och när denna slutat, sade hon:
»Hade jag vetat detta, hade jag aldrig gift
mig med Nils.»
Men mot hennes förra lidande syntes henne
upptäckten av denna styggelse dock vara ett
mindre ont. Ty så underligt är människohjärtat, att
den värsta visshet synes oss bättre, än att
ingenting veta, och intet frukta vi människor så, som
att treva omkring i vårt eget liv och endast finna
mörker. Vissheten torkar inom oss tårekällan,
som ingen mening har, och ger oss lust att kämpa
intill döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
