Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Elin satt och hörde på allt detta, och det
syntes henne så underligt, att hon, som visste
bättre, skulle låna sig till sådant. Men när nöden
är stor, och människan icke kan finna hjälp, då
blir hon liten och svag och tyr till obekanta
makter, även till sådana, som hon under
lyckligare dagar föraktat. Inom oss finns alltid den
känslan, att allting är så osäkert, dunkelt och
svårt att reda, ett stilla tvivel, att vad vi tro oss
veta, dock icke är det riktiga. Kanske finns det
hjälp att få, endast man vill utsträcka sin hand
och söka den.
När systern samma dag skulle fara, följde
henne Elin därför till vägs. Och när de båda
systrarna skildes, tog Elin ensam vägen till
Spå-Maren.
Hon blygdes icke längre över, vad hon gjorde.
Ju närmare hon kom den lilla stugan, där de
gråa förhängen skymde för fönstren, ju mera
kände hon det så, som skulle hon där få hjälp.
Gud kunde ej vara så hård, att han lät henne gå
ohörd även denna gången, och det kunde ej vara
orätt av en ensam, olycklig kvinna, att hon sökte
hjälp för att vinna sin egen man.
Elin satt i Marens kammare, innanför den
stängda dörren, och framför sig såg hon det magra
ansiktet, där skinnet tycktes sitta stramt över de
breda kindknotorna. Lika stramt var det
rödsprängda, gråa håret kammat bakåt och virat upp
i en knut. Och de små klara ögonen lyste emot
henne. Elin tyckte, att denna kvinna måste veta
allt, och vad hon rådde henne, det ville hon utan
tvekan göra.
Maren sade Elin aldrig, att även Inga
Persdotter varit där, och vad hon tänkte, vet ingen.
Hon lät den högra handen icke veta, vad den
vänstra tog. Och Elin gick ifrån henne i en feber
av glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
