Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stanna längre ute och lämna hustruns döda kropp
ensam med fämmande. Han gör våld på sig
och stapplar in. Men som han stannar där
innanför dörren, ser han, hur de samlats omkring henne
alla. Han ser, hur de alla knäppt samman sina
händer, oemotståndligt, högtidligt och med
vörd-nad, som seden är, när människor samlats inför
en död.
När Nils Tufvesson träder in, är det ingen,
som gör plats för honom. Han hör blott sorlet
av en viskning, som tystnar, då han stiger över
tröskeln. Ur hopen hör han en röst, som säger:
»Vem har gjort detta?» Men vem, som talat,
kan Nils icke se.
Då känner Nils, att han är dömd. Han vänder
sig om och går ut, och när någon ber honom
stanna, svarar han:
»Jag kan icke se henne.»
Därute sätter han sig på trappan och gömmer
ansiktet i sina händen Då hör han någon komma
och gå sig förbi. Han höjer huvudet och ser upp.
Det är Kerstin Larsson, som kommer, den
dödas enda förtrogna och vän. Folk har hämtat
henne först, och hon kommer springande. Hennes
ansikte är svullet av harm och gråt. Nils och
väninnans blickar mötas. Kerstin Larssons ögon
ha icke hunnit att torka. Men genom tårarna
bränna de och gnistra, och de borra sig in i
Nils, så att han måste gömma sin blick för att
ej behöva möta dessa ögon, som tyckas veta allt.
Så står Kerstin Larsson länge stilla och ser
på Nils. Det är, som om hon behövde hämta sig,
innan hon gick in.
»Gud skall döma i detta», säger hon.
Så går hon förbi Nils, och när hon träder
in, giva alla plats, så att hon kan komma fram
till den döda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
