Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då sågo de Nils utan rock och skor ligga på
sängen, och de trodde, att han sov.
Då pekade pigan, Ida Qvick, som Kerstin
Larsson befallt hjälpa sig, på hans ena fot och
sade högt, så att alla kunde höra det:
»Nils har blod på strumpan.»
Nils blundade och låg en stund stilla, som
om han ingenting hade hört.
Då upprepade flickan sina ord, och motvilligt
slog Nils upp ögonen.
»Jag har gjort mig illa i foten», sade han lågt.
Men inom sig tänkte han: »Vad betyder det,
om blodet syns? De veta det ju ändå alla.»
Då sågo de främmande på varandra, och den
ena efter den andra gjorde sig redo att gå. Men
Kerstin Larssons hjärta var fullt av sorg och harm,
och hon kunde ej lämna huset, innan hon känt
sig äga visshet.
Därför kallade hon på Inga Persdotter och
sade:
»I ska väl gå in nu och se på henne. I
har inte gjort det förr.»
Och detsamma sade hon åt Nils.
Ingen av de båda hade någon brådska att
gå. De sågo på varandra och menade, att tids
nog fingo de se sådant.
Men Kerstin Larsson trugade dem, talade och
bad, och till sist läto de tvinga sig. Inga
Persdotter och Nils gingo genom stugan och in i
salen, där den döda låg. De sågo mot golvet
när de gingo, och ingen av dem hade lust att gå
först. Till sist kommo de likväl in, men när de
inkommit, stängde Inga Persdotter dörren efter
dem båda.
Utanför den stängda dörren stod Kerstin
Larsson och gladdes. Ty hon förstod, att hon
bryggt ett helvete åt de båda, som hon tvingat
därin. Men när hon utanför ingenting kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
