Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid varandra, sutto de båda där, och ingendera
vågade gå och lämna den andra ensam. Ty ingen
av dem båda hade mod att bli ensam med sig
själv. Därför sutto de och väntade, att dagern
skulle komma, och långsamt mätte den gamla
klockan med sitt enformiga ojämna tick-tack ut
tiden. När morgonrodnaden färgade slättens östra
moln röda, sutto de där ännu, och det hat, som
föddes mellan människor, vilka enats i ont, växte
inom dem båda.
Först när solen var uppe, gick Inga Persdotter
in till sig och sökte vila.
»Jag vet, att jag blir dig kvitt», ropade Nils
efter henne. »Jag vet det.»
Då slog den våldsamma kvinnan dörren i lås
och lät Nils förstå, att hon kunde leva honom
förutan. När dagern kom, var Inga Persdotter
åter modig, och mot solen, som långsamt steg,
ruvade hon länge över, vad hon icke kunde hindra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
