Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gång segrat, skulle han, som blott varit ett ringa
medel i dess tjänst, glömmas.
Emellertid talade Kerstin Larsson vidare, och
med kloka ord sade hon sin man, hur allt skulle
göms. Orden trängde in i den lyssnande
mannens sinne, och ju längre han lyssnade, desto
klarare blev det honom, att här fanns blott en
väg att gå, samt att han och ingen annan måste
gå den.
När han kommit så långt, kände han inga
betänkligheter längre. Han kysste hustrun till
godnatt och sade:
»Nu vill jag sova.»
Mer yttrade han icke. Men av den ton, vari
han talat, förstod Kerstin Larsson, att hennes ord
hade verkat, och att hon kunde lita på sin man.
»Du är ändå en karl», sade hon och släckte
ljuset.
»Fastän jag haltar på ena benet», svarade
mannen halvt i sömn.
Och som han sade detta, skrattade han till,
så att bädden skakade.
»På hjärtat haltar du inte», svarade hustrun.
Larsson sov redan, när hon sade detta. Men
hustrun låg länge vaken och tänkte på sin vän,
och att hon, som så länge lidit orätt i livet, nu
ändå till sist skulle få rättvisa i sin grav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
