Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick dem förbi, och peka med fingret efter honom.
»Där går Nils Tufvesson, som har mördat sin
hustru», skulle de säga. Och han, som en gång
trodde, att han skulle bliva den skam, vilken
tryckte honom, kvitt, måste nu till straff bära
en ännu större nesa.
»Jag orkar det aldrig», mumlade han.
Och tanklöst upprepade han de gamla orden:
»Jag fattig, syndig människa.»
Det var ord, ord. För honom hade de ingen
mening. Djävulen hade snärjt hans själ och gjort
honom till fånge för livet. Så åkte Nils
Tufvesson in på sin gård, och när han stigit ur vagnen,
såg han, att därute stod ett främmande åkdon
utan häst. Nils kände igen, att det var svärfaderns
vagn och visste alltså, att Ola Persson på nytt
kommit till gården.
Han blev med ens liksom torr i munnen och
såg sig om, som sökte han en utväg att obemärkt
kunna smyga sig bort.
»Inte nu», tänkte han. »Inte nu. Jag vill
gå in på logen och lägga mig där hos hunden.
Kanske kan jag då få sömn.»
Han hade ju icke sovit allt sedan hustruns
död.
Som han tänkte detta, kom Inga Persdotter
och hjälpte honom att spänna ifrån.
»Sade prästen något?» frågade hon.
Nils berättade lågmält, vad som hänt, och
lät hästen gå före sig in i stallet.
»Vad sade du honom?» frågade Inga
Persdotter åter.
»Jag svor mig fri», svarade Nils.
Och hans ansikte skalv.
»Du får göm det en gång till i dag då»,
sade Inga Persdotter. »Ola Persson har kommit
hit. Han har hustrun och två andra med sig.
Jag vet inte, vad de vill. Men allesammans äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
