Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rättegång avlöste rättegång. Nils fördes upp
ur sin cell och fördes åter tillbaka i den. Mer
än en gång blev han beslagen med tvetalan. Mer
än en gång kände han, att den fulla bekännelsen
var nära att gå över hans läppar.
Detta gjorde hans nätter tunga och hans dagar
fulla av ångest. Men han, som alltid böjts under
en annan och aldrig gått den väg, han själv ville,
han framhärdade nu, oböjlig och oåtkomlig, i
detta enda, att för allt vad han syndat, ville han
göra bot, därigenom att han tog på sig straffet,
icke blott för sin egen missgärning, utan ock för
en annans.
»Endast om jag det gör», tänkte Nils i sin
fromma enfald, »kan Gud förlåta mig.»
Men de visa trodde, att han handlade under
inflytande av moderns vilja, och att han innerst
längtade efter att göra sig fri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
