Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mexiko 25 februari.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Europa är man van att med afsky tänka på denne
man såsom en grym och blodtörstig barbar, som fläckat
sina händer med den olycklige fångne Maximilians blod.
Om man vill vara rättvis, bör man dock äfven se saken
ur mexikansk synpunkt, och jag tror, att man då måste
fälla ett mildare omdöme, ja, till och med erkänna, att
han ur denna synpunkt sedt handlat med sträng
rättvisa.
Låtom oss tänka på sakens historiska gång.
England, Frankrike och Spanien hade förenat sig för att
med väpnad hand af Mexiko utkräfva några
penningfordringar. Sedan detta mål blifvit uppnådt, drogo sig
England och Spanien tillbaka, men Frankrike eller
rättare kejsar Napoleon hade under tiden fått andra
funderingar och beslutat uppträda såsom Mexikos
välgörare genom att där upprätta en monarki under en
europeisk prins samt sålunda göra slut på det oordnade
tillståndet i landet. Han lät sin armé stanna kvar och
tåga mot Mexiko, hvilken stad eröfrades. Genom
marskalk Bazaine lät han med stöd af det klerikala partiet
sammankalla en församling »notabler», hvilka valde
Maximilian till kejsare. Till sin olycka emottog denne valet
i den tro, att det verkligen vore ett uttryck af landets
vilja. Naturligtvis erkändes detta icke af den under
presidenten Juarez fortfarande kämpande republikanska
arméen, hvilken ännu höll största delen af landet besatt.
Under det nu följande inbördes kriget lät Maximilian
utfärda ett edikt, att alla, som togos med vapen i hand,
stridande mot hans regering, skulle behandlas såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
