Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monterey 12 mars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Monterey 12 mars.
Något kaffe fingo vi icke heller utan måste begifva
oss åstad på fastande måge med föga utsikt att få
någonting i matväg under hela dagen, enär staten
Tamaulipas, som vi i dag skulle genomfara, sades vara
särdeles ödslig. På vägen till stationen fingo vi en liten
öfversikt af Tampico med dess låga, mångfärgade hus,
utmed hvilkas fönster långa träverandor löpa efter
husets hela längd. Jämte Vera Cruz åtnjuter Tampico
den tvifvelaktiga äran att vara en af de heta grytor,
där gula febern hopkokas.
Järnvägen var smalspårig, vagnarna af ganska
primitiv konstruktion, utan annan bekvämlighet än det här
aldrig felande isvattnet, som uti obegränsad kvantitet
alltid är att tillgå — jag misstänker till föga nytta för
magarna. Vi voro nu i det äkta »tierra caliente» eller
varma landet, temperaturen i vagnarna 36 grader och
dammet såsom vanligt rikligt. Lyckligtvis hade vi godt
utrymme, då vi voro de enda resande på tåget, om
man ej räknar indianvagnarna. Då emellertid hungern
snart började att på ett betänkligt sätt göra sig
kännbar, skaffade den vänlige konduktören på något sätt
en gosse in till oss med ett par koppar brännhett kaffe,
hvilket vi i flygande hast skulle sluka, under det gossen
otåligt stod och väntade på trappsteget. Ehuru vi
skållade oss i munnen, lyckades vi dock icke bättre, än
att både gossen och kopparna ramlade ner från tåget
och förmodligen sprucko, jag menar kopparna, ty gossen
hoppas jag väl redde sig i fallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
