Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tusen år i Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Beslutar man sig av denna anledning för att smålän-
ningarna i spridda formationer genomlevde olika åld-
rar efter varandra i tur och ordning, så dröjer det inte
länge förr än man märker att de överlistar en även på
denna punkt. Ty många smålänningar hoppar med
suveränt förakt för utvecklingens gång direkt ur för-
historisk tid in i maskinåldern och klarar sig skenbar-
ligen där. Eller de tror på magi midsommarnatten och
vid sjukdom, på upplysning i studiecirklarna och på
luterska läran om söndagarna.
I Växjö äldre domkyrka ska ha hängt en hästsko av
silver i ovanligt stort nummer. Sleipner tappade den, när
han flydde med Oden för klangen av helgedomens första
klockor. Men han flydde inte så långt. Han lämnade
inte landet, han levde rövare i Smålands avlägsna byg-
der ännu under århundraden, till dess han slutligen upp-
täckte att han dyrkades av våra germanska stamfränder
i söder och därför begav sig till dem. Möjligheten att
småländsk folktro skulle utgöra en brygga mellan våra
förfäders gamla och våra stamfränders nya Asatro är
inte utesluten, hur föga tilltalande den än är för våra lo-
kalpatriotiska känslor.
Att den magiska föreställningsvärlden levat kvar så
länge är inte alls på samma sätt förargligt. För min del
förstår jag bättre den uppfattning som med ordet makt
förbinder den hemliga kraften i källan, kärven, blodet,
ögat och ordet, än den uppfattning som inte vet av an-
nan makt än vapenmakt. Ty hur naivt än dyrkan av
de ting som uppenbarade kraften i naturen uttryckte sig,
så var den förbunden med ett slags varsamhet inför det
levande och en stark känsla av ett ömsesidighetsförhål-
lande mellan människan och den övriga skapelsen. Män-
niskovärlden lånade kraft av jord och himmel, men in-
såg också sin plikt att hushålla med sitt lån och att ge
något igen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
