Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sankte Pers Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så, när man vet att han står snällt inskriven i kyrk-
boken hos far och mor. Själv säger han om källan att
den är djup som fan, man kan kasta en sten i den och
får vänta en kvart innan bubblorna kommer upp.
För min del väntade jag inte på bubblorna, det skulle
kanske ha betytt att dröja fem minuter i den fuktiga
ravinen, och jag ville ju också se Eksjö innan det blev
kväll.
Eksjö har nyligen firat sitt 500-årsjubileum som
stad. Den kunde göra det med så mycket större skäl
som den i motsats till flertalet svenska städer har kvar
några gamla köpmans- och hantverkarkvarter. Gatorna
där har kvar så pittoreska namn som Arendt byggmäs-
tares gata och Vaxblekargatan. När portarna till de
slutna gårdarna svänger upp och man ser de gamla
timmerhusens inåtvända sida med svalgångar längs he-
la fyrkanten, blir man påmind om levnadssättet och
byggnadssättet i sydligare länder där man anser sig bö-
ra skydda kvinnorna från solens och männens blickar.
Eksjö påminde om Toledo som också ligger i en vild
och ödslig trakt och som också har en poet knuten till
sitt namn, nämligen Cervantes. När jag stod vid åkan-
ten i färgaregårdens trädgård, undrade jag en sekund
om det var Emån eller Tajo jag blickade ner i. Mina
ciceroner kunde emellertid inte förstå idéförbindelsen
med södern, de sade att Eksjö var vänt norrut mot
Östergötland, ett centrum för nöjes- och kulturlivet i
Ydre härad, vilket delvis var militärens förtjänst. De
sade också att folket i nordöstra delen av Småland inte
kunde liknas vid något annat, alltså inte heller vid span-
jorerna. Deras egenart var så stor att den till och med
blivit hänförd till någon beskaffenhet i själva jordmå-
nen som meddelade sig åt dem genom den mat de äter.
Sedan jag under sömnlösa timmar på Eksjö stadshotell
hade läst »Herrens lilla plantering», redaktör Ivar Ljung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
