Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gubben Brytje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Inte långt från Stora Målen ligger bokparken där frök-
narna Cavallius svärmade och förlovade sig och som
andra sevärdhet en grottformation kallad Kammaren,
som anses ha varit tillhåll för stigmän vilka blivit döm-
da på skogen. Cavallius nämner detta hide i Värend
och virdarna, men om han omnämner Svänansbygden
vid Stråken, dit vi nu är på väg, så har det åtminstone
undgått mig. En sådan uråldersbygd, där människorna
levde i jordkulor, var inte så sällsynt på hans tid som
den sedan blev.
Om läsarna ville slå upp kartan som finnes i slutet
på boken och leta reda på Moheda, så bleve de strax
orienterade. Där finns en gammal kyrka med vakthåll-
ningstorn, där man, efter vad professor Wrangel berät-
tar, höll utkik efter fiender från både söder och norr.
Från Moheda går vägen norrut genom Vegby där rese-
stenarna står tätt, och snart är man inne på landtungan
mellan sjöarna Fiolen och Stråken. Den väg vi farit
på kallas än i dag Svinagatevägen, även av dem som
ingenting hört om de stora svindrifterna som fordom
på vårarna drog ner i de stora allmänningsskogarna i de
utmarker där Moheda och Aneboda socknar stöter sam-
man. På höstarna kom så bönderna igen och skulle
hämta sina svin, men om då märkena, varmed svinen
skulle skiljas åt, växt bort under sommaren, blev det
stort bråk mellan svinägarna. Det är så länge sen, så
man kan väl våga tala om att svinhämtningsdagarna
var stora dagar för fylle och slagsmål. Ingen nu le-
vande minns hur dessa allmänningsskogar såg ut då de
bar bok och ek, nu växer här bara barrskog, insprängd
med björk. Ingen minns heller hur svin såg ut på den
tiden, men traditionen bevarar minnet av högbenta,
starka och arga djur med viltsmak. En gammal kyrko-
värd har berättat för mig, att man i hans barndom
kunde sätta ett svin att vakta en fårahjord. Svinet var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
