Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gubben Brytje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Spåren av de övergivna jordkulorna gör egentligen ett
starkare intryck än Svänamassens håla och tjuvlegen-
derna. Man lutar i alla fall mest till att tro att Sväna-
massen är en sagofigur i stil med Fjärhanakittan på
Fjärhanaberget (tjäderberget) som spelade jägarna från
förnuft och alla sinnen, enligt vad stenåldersgubben be-
rättade. Men lämningarna efter jordkulorna stod där
som ofrånkomliga vittnesbörd om hur människorna bott
i ens egen barndom, ja längre ändå. När gubben säger:
»Här vid denne stenen sto ja då ja gjore träsko åt
Fältamärtan å henna ungar», då vet man att man har att
göra med ett direkt förmedlat barndomsminne.
Fältamärtans stuga är människoboningen på väg att
lösgöra sig ur jorden. Den har fått ansiktet ovan mar-
ken, detta ansiktet har en mun, det vill säga en trä-
dörr, men det saknar ögon. Ögat sitter på ryggen just
där huset kryper ur jordbacken och det är rökfånget.
Dess ögonlock är det stora spjället som man fäller ner
eller gillrar upp utifrån backen. Här får man ett nytt
bevis på hur realistiska sagorna är. I Sven Sederströms
Folksagor från Småland, som nu minsann upphöjts till
riktig litteratur, förekommer den klipske pojken Pinkel
vars uppgift var att stjäla trollkäringens skatter. Hon
bodde i en stuga som var precis sådan som Fältamär-
tans. Pinkel kunde därför promenera från marken upp
på taket så lätt som när man går uppför en kulle, titta
ner genom rökfånget och salta gummans gröt som stod
på spiseln. Ingenting kunde vara enklare, och ingen-
ting mera detaljerat riktigt i sagan — så när som på
guldpälsen, guldlyktan och guldbocken förstås.
Även Fältamärtan hade en päls, en lykta och en bock,
men av guld var de inte, så där ser vi vad som är dik-
tarens tillsats.
En gång betydde det säkert ett stort framsteg, när
man funnit på att göra en spjällanordning. Då hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
