Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gubben Brytje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
kan är självvuxen, kannan är en urholkad trästam, pi-
pen en gren på den. Ett lommeägg omkletat med lera är
förvaringskärl. Konstfärdigare är gångjärnen, låsarna
och spikarna av trä som användes vid husbygge och som
gjorde sin tjänst och höll lika bra som järnvaror. Trä-
åldern är därför en riktigare beteckning än stenåldern
även för den tid folket i Svänans och dess gelikar levde
i. En oändlig aktpågivenhet måste till för att inte gå
förbi den furen som hade grenar som en trebenapall
eller lönnen där det växte en årtull. Jag har själv beva-
rat i minnet en glimt av hur det kan ha gått till. Vi stod
på planen utanför prästgården, och min morbror sa till
vår snickare att det behövdes en ny årtull till båten. Jag
undrade varför snickaren stod och tittade upp i träden
hela tiden, medan de fortsatte att prata om ett och annat
som skulle göras. Slutligen sa han till sin pojke: ge de
opp där, du lu, där växer en klyka som är passlig. Poj-
ken gav sig upp och kom ner med årtullen.
Herr Johan Johanson har skrivit en mycket innehålls-
rik skildring av folket i Svänans och allt vad de kunde,
men han slutar betecknande nog med att säga att de var
totalt okunniga. Det kan ju också vara riktigt, allt be-
ror på hur man tar det. Okunnighet är det naturligtvis
att söka utröna framtiden med järtecken, men så gjorde
även de romerska kejsarna. Här i Svänans hade gum-
morna sitt eget sätt. När tre knektar från Svänans skul-
le ut i finska kriget, gick deras hustrur ut i markerna
och utvalde tre halvstora stenar, vilka motsvarade de-
ras tre gubbar. Fanns det liv under stenarna, det vill sä-
ga gråsuggor och myror, så skulle karlarna komma hem
igen, var det tomt på djur under stenarna skulle de dö.
Under den ena stenen var det tomt, och motsvarande
knekt kom heller aldrig igen från Finland. Låt oss inte
förhäva oss över gummorna. Detta teckentyderi kunde
prästbarn få vara med om ännu på 90-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
