Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dag har vi lust att besöka herrgårdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
miKauúttMi№tr->• -j№
.|?Г’:i: m’.r.’ij
liiil
borgherrar tycks ändå inte ha varit ett så uppseendeväc-
kande brott mot tidens sed. Det var det däremot när
bönderna satte eld på slottet ehuru slottsfrun låg i barn-
säng, ty därmed bröts en taburegel som man ändå för-
sökte hålla. Det berättas om en by att den blev ned-
bränd av dansken, så när som på ett hus där en födande
kvinna låg, en urskiljning som nutida hjältar och rid-
dersmän inte kan bestå sig.
Vi är nu inte långt från vägen som följer den lång-
smala Asasjön upp till dess nordspets där först Oden
och allra sist den tyske magnaten Hugo Stinnes valde
att bosätta sig. Inte långt därifrån bor bonden i Kråke-
torp som ibland låter tala om sig för sina guldförande
berg.
Men nu var det alltså Innaren. Den hör på sätt och vis
till de svårtillgängliga sjöarna. Vill man se henne från
den vackraste lagårdsbacke i världen, så måste man
hitta den avtagsväg med vars hjälp man kan genom-
tränga skogsbältet som skyddar Kråkenäs gamla empir-
träslott mot stortrafiken. Gården ligger utsökt placerad
med ryggen skyddad av skog, behärskande Innaren i hela
dess mångvikiga omfång. De bästa platserna i försvars-
syfte var höga åsryggar ute på uddar och de gav de
gamla gårdarna också det vackraste läget på köpet. Man
borde kanske ha kommit hit för 100 år sen då det nu-
varande corps de logiet invigdes eller den gång då den
första vändplogen i Kronobergs län sattes i jorden just
här. Men vackrare kunde Kråkenäs aldrig ha varit än
nu, då det vilar i en vårsöndags stillhet och träden står
genomskinliga mot himmel och sjö.
I mitt första utkast till denna skildring hade jag vid
minnet av de underbart sköna linjer varmed vattnet och
stranden möttes här, den ädla resningen på träden och
den djupa obrutna freden som låg över Kråkenäs, blivit
så rörd att jag gripit till Viktor Rydberg:
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
