Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De gamla prästgårdarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ses under den säregna belysning som faller över dem
då man betraktar dem från en prästgård. Jag hade sett
nya sidor hos smålänningarna sedan jag oftare träffade
dem utanför prästgårdarna och förstått att de varit på
ett subtilt sätt annorlunda där. Jag var rädd att bli an-
norlunda själv och har alltså tagit risken av formlöshet.
Men om det varit onaturligt för mig att behandla Små-
land endast från prästgårdssynpunkt, så faller det sig å
andra sidan naturligt att ge prästgårdarna en relativt stor
Plats här. Det enormt rika material som finns samlat i
Växjö stifts Herdaminne, ett den avlidne doktor G.
Virdestams verk, har jag ändå endast kunnat snudda vid.
Den där asphagen där jag satt på en sten och grät,
Ugger omkring en fjärdingsväg från min barndoms präst-
gård. Förresten var det inte bara jag som grät, inte ens
bara en generation som grät utan två. Ty två generatio-
ner yar på vandring bort från den prästgården, som den
äldsta generationen hade lämnat för att flytta till kyrko-
gården. Vi hade lämnat den för oåterkalleligen sista
gangen, vi hade slitit oss därifrån, men de 1’ina spetsar-
na av våra hjärterötter hade inte kommit med. De var
äyar hos församlingen, hos kyrkan och de båda kyrko-
gårdarna med våra gravar, hos marken, lönnarna och
kastanjen, blomsterkvarteret och den terrasserade gång-
Cn ner mot ån, fruktträdgården, smultronställena, hos
gamla huset med de låga rummen, de gröna rutorna
och de nötta möblerna. Rötterna satt kvar i lagårds-
Jacken, svinagården och hönsgården, ja även skilsmäs-
s<in från det lilla huset, som låg så diskret dolt bakom
syi’én och jasmin, hade varit brutal.
Jag vill minnas att vår hållning var någorlunda otadlig
länge vi passerade genom österbyn och Västerbyn.
t blanda våra tårar med vänners och bekantas på ve-
randorna hade varit olämpligt, ty vi visste att folket inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
