Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De gamla prästgårdarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
ett av de historiska ögonblick då intet sker, och en min-
nessten vid prästgården hugfäster detsamma.
Prästgården blir nu i viss mån klostrets ersättare, men
dess stil skapas nu av en man och en hustru, av kära
far och kära mor. De äldsta prästgårdar som ännu står
kvar är ringa och små, de skulle inte nu räcka för en
prästgårds funktioner. Hur de kunde rymma barn,
drängar och hantverkare som arbetade i jordbruket och
i det stora produktionshushållet, och dessutom vara här-
bärge för både höga och ringa resande, är svårt att för-
stå, men det gick.
På den tiden var prästen jordbrukare som bönderna,
vilket gav honom en rad erfarenheter tillsammans med
dem och även möjlighet att experimentera ut nyheter
°ch lära ut dem om han hade förstånd därtill. Präst-
frun måste vara stark, klok och mångkunnig för att
kunna ta hand om den del av prästlönen i spannmål och
matskott, som inte kunde eller skulle säljas.
Hur en gammal prästgård kunde ta sig ut ännu i bör-
jan av 1800-talet skildras i Herdaminne. Äsenhöga
Prästgård var en uråldrig byggnad under torvtak och
med fönsterrutor i duodes, försedd med irreguljära till-
byggnader och varje byggnad med sin skorsten. När
man kom in i den stora vardagsstuvan, fann man när-
mast vid dörren bakugnen med dess s. k. gruva och fram-
om denna en hög och vid eldstad. Under fönstret mellan
mjölkskåpet och matskåpet befann sig gallbänken, hu-
sets högtidsplats, och framför denna ett långt klumpigt
bord av ek. Käre far i Åsenhöga tyckte inte om när en
Ung präst kom med alltför verserade Jönköpingsfasoner:
*här, min bror, vet man inte av något krus, den främ-
mande är hemma i huset så snart han stigit inom dör-
ien.» Käre far och hans gäst åt ur träfatet vid högtids-
Platsen, tjänstefolket med gårdsdrängen som anförare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
