- Project Runeberg -  Tusen år i Småland /
210

(1939) [MARC] Author: Elin Wägner - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De gamla byn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

210
— Varför begärde ni skifte då?
— Ja de är väl ändå skillnad att få bli sin ejen och
komma och gå som en villa. En kan ju tröttna opp
på å allti fråja annra om va som passar.
När han sa så, for det för mig att det där ordspråket:
»Jag är så led på bönder, så jag tål mig inte själv»,
måste ha uppstått före enskiftet. Det är roligt att iaktta
hur ordspråk uppstår. Vi här i Småland lever än i det
skede då ordspråk kan skapas Jag vet precis när och
hur det ordspråket kom till: »Hon vill ha buren men
inte fåjeln, sa Ossian.» Det var samme Ossian som var
postbud åt oss på hästskjutsens tid och en gång kom till
stationen med posten då tåget, som skulle ta den, redan
var inne. Stinsen var ursinnig och skrek: »Är det tåget
eller Ossian som ska vänta?» »Det är klart att den som
kommer först ska vänta», sa Ossian och sen hade vi
ett ordspråk till.
Det är inte så länge sen vårt förråd ökades med föl-
jande: »Nätterna är värst, sa Sven i Rävamålen, då han
ble änkling», och det passar vid alla möjliga tillfällen.
»Det bästa är gott nog, sa prosten om sötosten», sä-
ger vi alltsedan en sockenbo kom till prästgården med
en sötost i förning. En sötost ansågs som en jämförelse-
vis anspråkslös men ändå välkommen förning men en
sötost från just den gården ville ingen sätta på ett bord
av allmänt kända skäl. Men när gumman ursäktade
sig för sin sötost, som borde ha varit en ostkaka, sva-
rade den alltid artige prosten: Det bästa är gott nog.
Och det roade socknen så mycket, att den gjorde ett
ordspråk därav.
En dag kom prosten gående vägen genom kyrkbyn
och fann en liten pojke som hängde på en grind i stället
för att gå i Guds hus. »Kan du tala om var kyrkan ligger,
lille pilt?» sa prosten milt ironiskt. Pojken svarade utan
att låta sig förbluffa: »Det är bara till att gå rakt fram

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:50:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tusenar/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free