Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Floden och utfallsdiket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
lår nu, så intet mer om den och de lidanden som den
tillfogat omgivningen. Den andra baksidan var intres-
santare. Den var klädd i ett blustyg som förtjänade
namnet skräcktyg om något någonsin gjort det. På den-
na breda rygg upprepades Snövit och de sju dvärgarna
ideligen, ideligen i samma försimplade variation av fil-
mens figurer. Detta var ju på sitt sätt ett tecken på en
världssuccé men ett betänkligt sådant. Jag erinrade mig
vad jag tänkt när Snövit rullades fram och åter över
Sverige, nämligen att den lycka den gjorde uteslutande
vilade på människors intresse för djur. Otaliga männi-
skor får aldrig något tillfälle att leva med djur, iakttaga
dem och visa dem kärlek, därför går de sex gånger i
rad på Snövitfilmen. Och jag tänkte att stadens tråkig-
het icke erövrat landsbygden helt, förr än även lantbon
måste gå på bio för att se djur.
Det är lika svårt att fånga i ord betydelsen av säll-
skapet med djur som betydelsen av sällskapet med gran-
nar. Även förtroligheten med djur kan på sitt sätt vara
djup, men under den ligger alltid ett väldigt reservat
för överraskningar, gissningar och mystik. Det blir allt-
för lätt fadda historier av de tusen små bevisen på att
djur minns och förstår och gör sina val människor emel-
lan, men att uppleva, och vad mer är: i sin dagliga gär-
ning uppleva hur denna brygga slås, det ger livet en
särskild och rörande skiftning. Om djur blir tama, blir
vilda, växer och frodas, eller blir sjuka och dör, all-
tid är de lika märkvärdiga. Och hur märkvärdiga ska
de inte ha varit en gång, då människan levde mera på
jämlik fot med dem. De äkta sagorna med talande djur
vilar på det verklighetsunderlaget att människorna viss-
te mer om djuren då och följaktligen förstod dem bättre.
Cavallius anför många ordstäv som smålänningen lagt
i munnen på vilda och tama djur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
