Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vådliga vurpor, av ”Varg-Olle” (Olle Nygren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅDLIGA VURP
”Varg-Olle” berättar om laddade ögonblick
NE jag tänker på den gångna tävlings-
säsongen kan jag knappast tro att all-
ting är sant. Det förefaller som en dröm
alltsammans — SM, Stjärnracern och
Englandsresorna, Ju mer jag tänkt på sa-
ken, desto mer har jag börjat komma un-
der fund med vilken fantastisk tur jag
haft hela tiden. Under de 85 tävlingar jag
hunnit köra i år har jag endast åkt om-
kull 7—8 gånger, därav tre gånger i
speedway. Det har bara hänt en gång att
jag inte kommit iväg i starten på grund
av maskinkrångel. Glömde vid ett tillfälle
att öppna bensinkran, så jag hade ju mig
själv att skylla för den tabben. Punkte-
ringar, ram- och kedjebrott och andra lik- -
nande olyckshändelser som" då och då hän-
der under en tävling kan ju ingen män-
niska hindra, inte ens min mekaniker Sven
Gustavsson som annars klarar det mesta.
Vi delar också framgångarna fifty-fifty
— utan hans hjälp skulle jag aldrig kla-
rat mig så bra som jag gjort.
Tack Svenne!
Det är givet att det under en så inten-
siv tävlingssäsong som denna hänt en hel -
del som fastnat i minnet — både roliga
episoder och spännande situationer. Jag
minns bl. a. ett par vurpor från isbane-
säsongen som jag först trodde bara skul-
le kunna hända en gång på tusen. Vid en
tävling i Uppsala körde jag omkull i ut-
24
gången av ena kurvan, men det var inte
värre än att jag kunde klamra mig fast
vid styret och åka kana på magen häng-
ande efter cykeln. Till slut stannade vi
nästan mitt på banan. Motorn gick emel-
lertid fortfarande, vilket gjorde att det
spinnande bakhjulet började driva runt
hela ekipaget som stödde sig på styret.
Rotationen blev allt snabbare och jag hade
fullt sjå att hålla mig undan för det
nabbade bakdäcket. När denna karusell
pågått en stund och jag redan börjat bli
styret följde jag med av bara farten —
smått yr i huvudet hände det! Jag kände
hur cykeln plötsligt reste sig och eftersom
jag fortfarande hade ett stadigt grepp om
med hela kroppen släpande efter på ena
sidan. Som tur var hade cykeln tagit rätt
kurs, i raksträckans riktning och åt rätt
håll, och innan vi kom i ingången till
nästa kurva hade jag lyckats samla mig så
mycket att jag kommit upp i sadeln igen
och kunde fullfölja heatet. Det blev dock
jumboplacering den gången, 7;
Anledningen till att cykeln kom upp all-
deles av sig själv var förmodligen att
nabbarna i framdäcket grep i isen, och när
sedan bakhjulet drev på lyftes knarren av
centrifugalkraften nästan som ett flygplan.
Det hela verkade så fantastiskt att jag
inte trodde att något liknande kunde hän-
da mig en gång till. Men döm om min för-
våning när jag dagen därpå på Öster-
malms gropiga isbana plötsligt fann mig
hängande i styret och med båda benen slä-
pande efter vid sidan om cykeln! Det blev
visserligen ingen karurell den gången —
jag åkte för resten inte ens omkull, bara
kastades av sadeln, men det var alldeles
tillräckligt otrevligt ändå. Innan raksträc-
kan var slut lyckades jag även denna
gång kravla mig upp på cykeln och kunde
nu t. o. m. vinna heatet!
Roligare och mer spännande var det
OR
emellertid under seriematcherna och i
England. Vid matchen mot GEMA i Göte-
borg var vi ganska överlägsna och därför
kom >Brinken» och jag överens om att
vinna vartannat heat. Det brukar vara
prima samarbete bland oss »Vargar» men
denna gång sprack ritningarna ordentligt.
och felet var mitt. Jag stod i tur att vin-
na och låg och lurade bakom »Brinken»
för att smita förbi honom i sista kurvan.
På andra varvet fick jag emellertid ett
(Forts. på sid. 55.)
fr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
