Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk taxi snigel i USA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seem TIER
soliankndit SSA FINT
Toll Tollerstad med den Ford-taxi som han kuskade runt hela USA i. Det är en Custom
de Luxe med en mängd finesser ut- och invändigt som gör den speciellt lämplig som taxi.
SVENSK TAXI
SNIGEL I USA
norr till söder, från öster till väster,
hela vägen i en taxi, Ja, inte som pas-
sagerare förstås, utan i en splitt ny Ford
som Fordbolaget i Detroit lånade mig.
Under 31 dygn körde jag 1.700 svenska
mil, genom sandstormar och träskmarker,
i en hetta så fruktansvärd att man inte
orkade köra mer än om nätterna, och i
bifande kyla. Efter den lilla rundturen
var jag rätt trött på bilkörning ett slag.
Men nu är jag i farten här hemma
igen...
Att köra bil här och i USA är en him-
melsvid skillnad. Vårt vägnät är ju inte
det allra bästa, och visst finns det dåliga
vägar i Amerika också, men de huvud-
vägar som korsar landet härs och tvärs
och som påminner om de tyska autostra-
dorna, de är utmärkta. Och det går att
köra fort på dem, mycket fort. Att ligga
och ’såsa under 100 kilometer anses vara
i det närmaste brottsligt. Ambulanserna
t. ex., både i städerna och på landsbyg-
den, har en fantastisk fart. Jag såg vid
ett par tillfällen ambulanser, stora kraf-
tiga hejare, susa omkring på en
>highway>», dvs. en bred, i regel cemen-
terad landsväg, med en fart på bortåt
190 km/t! Det är ofta taxibolagen som
står för räddningstjänsten.
Organisationen intill och på dessa
highways är för övrigt något alldeles sär-
skilt. Vid varenda bensinstation finns det
t ex. snygga, nästan luxuösa toaletter för
damer och herrar, automater av olika slag
osv. och utefter vägen speciella bord, för-
sedda med porslin och matbestick, där
man kan slå sig ner och äta lunch. Ma-
ten kan man förresten laga på den spis
som finns vid raststället, och har man
ingen mat med sig, går det fint att köpa
i de automater som också finns där.
Som sagt, det går att köra fort på
highways. Men det händer också många
olyckor där, och antalet mindre djur som
20
J: har flackat runt hela Staterna från
blivit överkörda, kan räknas i tiotusental
varje år. Ibland ser man, när man kom-
mer farande på vägarna, stora blodfläc-
kar här och var. Då är det något djur —
höns, hundar, kattor och annat — som
kommit i vägen för en med 100 kilome-
tersfart framrusande bil. Det blir just
inte mycket mer än blodfläckarna kvar
av de stackars kräken efter den kroc-
Ken
En kul detalj: när en stor landsvägs-
truck — sådana vimlar det av på lands-
vägarna och de kör sällan under 100 de
heller — har fått punktering nattetid, stäl-
ler chauffören ut ett »rökfat» på vägen
ett tiotal meter bakom vagnen, för att
varna andra bilister. På highways ute på
landsbygden är det kolmörkt på nätterna,
och hade inte försiktighetsåtgärden men
rökvarmingen iakttagits, hade dödsprocen-
ten bland punkterande långtradarförare
blivit mycket hög. Punkterar man, så är
för övrigt det första man gör att köra
ut vagnen från vägbanan — så litet som ’
möjligt får hindra andras framfart i ett
land där alla har bråttom.
Liftarplågan är stor, större än här hem-
ma och det säjer ju inte så lite. Alla
highways är förresten numrerade och
saknar namn, och likadant är det med alla
vägskyltar. Det är lite förvillande i bör-
jan men snart nog går det bra, inte minst
tack vare de utomordentliga bilkartor som
finns.
En annan kul detalj : traktorförarna på
de stora lantbruken, som ju oftast be-
står av väldiga arealer, är i de allra flesta
fall helt unga pojkar. Jag har faktiskt
sett åtta-tioåringar köra gårdens traktor
och småknattarna klarar den uppgiften le-
kande lätt. Amerikanernas sinne för mo-
torer är förresten fantastiskt, men det
kan ju å andra sidan heller inte vara på
annat vis i ett land där tekniken är så
oerhört utbredd och var och varannan
människa har bil.
Toll Tollerstad heter en taxichaufför
i Stockholm, som under tre månader
varit över i USA på studieresa och
farit landet runt, givitvis i en taxi.
I denna pigga artikel berättar han
om sina upplevelser både bakom rat-
ten och i människomyllret i ”det stora
landet i väster”
Men det var för att studera taxikörning
och taxibilar som jag for över till Sta-
terna och det kanske är på tiden att be-
rätta lite om det. I USA finns det cirka
85.000 taxibilar, därav enbart i New York
9.000. Det största bolaget, »>Yellow Cab>,
har 1.500 taxibilar i trafik bara där. Var-
je körning en förare får, antecknas noga
i en journal som lämnas till arbetsgivaren
en gång i månaden. Varför vet jag inte,
men någon vits är det väl med det. Den
enklaste förklaringen heter förstås kon
troll över förarna mot privatåkningar,
och så vill man väl förhindra att kör–
avgifterna stoppas »till vänster». Taxi-
förarna kör i skift liksom här, och de
kvinnliga »taxigirls> som det på vissa håll
är relativt gott om, får t. o. m. ta natt-
pass. Dvs. inte överallt, i en stad som he-
ter Spokane och som ligger i staten
Washington uppe i nordvästra hörnet, får
de kvinnliga chaufförerna bara köra dag-
skift. Men. överallt där det fanns kyin-
nor som jobbade i branschen, var man
nöjd med dem. De aktade t. ex. vagnarna
(Forts. på sid. 32.)
Så här bastanta ambulanser har man i USA.
Plats för fyra bårar, maximifart ca 200 km!
Sk. drive-in-theaters, friluftsbiografer, lig-
ger utströdda vid sidan om huvudvägarna.
TEKNIKENS VÄRLD 1/51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
