Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belgisk besvikelse, av Nils Tengberg - Oljan flyter mot Europa, av Hans G. Aldor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BELGISK BESVIKELSE!Z
Nils Tengberg är ganska kritisk i sin rapport
från provkörningen av Gillet 350.
ika väl som det finns människor,
RS lämnar en fullständigt oberörd
och likgiltig, finns det naturligtvis. mo-
toreyklar, som lämnar en alldeles kall
och likgiltig och som man efter en kort
tid helt har glömt bort.
Till denna kategori charmlösa motor-
cyklar hör enligt vår mening Gillet 350
cm”. Denna maskin är gjord vid den
belgiska Gilletfabriken i Herstal och är
således ingen fransk produkt som många
kanske tror, eftersom den franska fabri-
ken är mer namnkunnig. Den kommer
alltså från den belgiska motorcykel-
industriens huvudstad, men man kan
dessvärre inte säga att den gör lika först-
klassig propaganda för belgisk kvalité
och yrkesskicklighet som de gamla he-
derliga märkena FN och Sarolea.
Gillet 350 är en encylindrig maskin
med toppventilmotor, som är så konven-
tionell i konstruktionen att den lika gär-
na skulle kunna vara konstruerad för 10
a 20 år sedan. Motorns gång är för öv-
rigt av det slaget, som var vanligt för
många år sedan, då inte motorcykelljud-
dämparen nått så långt i sin utvecklings-
process som nu. Älskare av moderna,
spinnande motorcykelmotorer kommer
knappast att uppskatta Gilletmotorns
hårda encylindriga ljud.
Fartresurserna var av den klass man
väntar sig att finna hos en standard
350-a. Accelerationen var godtagbar, och
80 å 90 km/t når man vid ordentligt på-
Gillet 350 cm3 har en långslagig toppventil-
motor. Ramen är kraftig med dubbla rör
under vevhuset. Obs. »speedwayrodret»,
Gillet från drivsidan. Motorn är, i motsats
till vad som är vanligt på engelska ma-
skiner, byggd i block med växellådan.
20
drag på några sekunder från stående
start, Vi har emellertid en bestämd käns-
la av att hastighetsmätaren på den av
oss provkörda maskinen visade i högsta
laget. Vare därmed hur som helst — ur
fartsynpunkt kommer Gillet 350 att till-
fredsställa vilken vardagsmotorcyklist
som helst.
En motorcykel är en mycket individu-
ell företeelse. Skall man ha ut det mesta
möjliga ur den, och vill man framför-
allt erhålla något så väsentligt som lätt
start, måste man känna motorns speciella
egenheter. När man skall kicka igång
en motorecykelmotor bör man veta hur
tändningsreglaget skall stå, hur mycket
gaspådrag den tål i startögonblicket, om
den tål någon luft etc. .Vet man inte
detta kan starten orsaka åtskilligt besvär.
Det var just vad Gilletmotorn gjorde.
Inte ens den mest välvilliga motorcykel-
referent kan påstå att Gilletmotorn
Springer igång lätt — åtminstone inte
den som TV provkörde och som dock
endast hade gått 20 mil. Vi hade åt-
skilliga startbesvär trots att vi prövade
oss fram med olika reglageinställningar.
Lättstartad är därför ett: betyg som vi
inte kan klistra på Gillet.
Fjädringen var av modernaste typ,
men i hårdaste laget. Det behövde man
ingen scramblebana för att konstatera.
En snabb färd över den dåliga kuller-
stensbelagda Strandvägen i Stockholm
(Forts på sid. 34.)
Mängden av det smörjmedel som skall fö-
ras till motorn måste regleras efter motorns -
belastning med denna skruv på oljetanken.
öknen där ledningen drogs fram var så öde
att lantmätarna måste medföra sextant för
att exakt kunna bestämma var de befann sig.
Ett invecklat transportproblem är löst. Rören
är äntligen på sin plats och svetsas ihop.
slutet av förra året stod burnusklädda
I araber och amerikanska ingenjörer ut-
posterade på jämna mellanrum tvärs över
hela den arabiska halvön för att kon-
trollera hur den första oljeströmmen flöt
igenom den 1.717 km långa ledningen från
Ras Tanura vid Persiska viken till Sidon
vid Medelhavet. För att vid varje tillfälle
kunna "veta hur långt oljan hunnit, lät
man helt atomåldersmässigt en trasa som
gjorts radioaktiv bäras av den första
oljevågen, vars framfart man sedan kun-
de följa med geigerräknare.
Därmed hade världens största oljeled-
ning och vår tids över huvud taget största
ingenjörsarbete trätt i funktion. >TAP-
line» som ledningen ’i förkortning kallas
— Trans Arabian Pipeline — överträffar
nämligen vida alla tidigare dylika led-
ningar.
Vid planerandet av den transarabiska
oljeledningen som avsågs att transportera
en väsentlig del av de 85.000 m3 per dygn
som utvinns ur de amerikanska oljefäl-
ten vid Abqaiq visade det sig att man fick
ta till helt andra dimensioner än vad som
tidigare förekommit. Man fann att en led-
ning med 30 tums (76 cm) diameter och
sex pumpstationer skulle kunna pumpa
50.000 m? per dygn, vilket är det alter-
nativ som nu kommit till utförande, och
att samma ledning med en fördubbling av
antalet pumpstationer skulle kunna öka sin
kapacitet till 80.000 m?3 per dygn, alltså
nästan lika mycket som den nuvarande”
produktionen.
Ett av de största problemen var att få
tag i tillverkare som kunde åta sig den
jättelika rörbeställningen. Rör av detta
format hade tidigare endast tillverkats i
mycket begränsad omfattning. Även sven-
ska industrier fick förfrågningar om de
kunde åta sig leveranser av större eller
mindre del av de sammanlagt 260.000 ton
som skulle behövas — en dollarorder som
de svenska tillverkarna dessvärre inte
kunde åta sig. I stället fick man frakta
den väldiga rörkvantiteten plus 30.000 ton
andra stålprodukter, främst plåt till cister-
TEKNIKENS VÄRLD 2/51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
